Vintersorg

Under norrskenets fallande lju sspel

Likt månghövdad grönskimrande orm
Ringlar sig färgpraktsdragen
Över tindrande stjärnbilders glitterspel
Från sprakande ögon i lönnlig kropp
De dunkla behagen
Nu fäller sin båge vid himlens sel

Dess tveeggade tunga slukar alstringskraft
Från en nebulosa
Den ymniga tjusmakt i nattens skrud
Et strålfång som synes ut att ömsa skinn
I åldrad prosa
Är sagoelden ett förebud


Skuggor ila under glöden
Bländade av skenets färd
Beskådare av levnadsöden
Flamma över hem och härd
Lågor hugger ned mot marken
Ormlik skepnad i skyn är stadd
Nu glänser frost om furobarken
Mot stammar skenet satt sin gadd


Det ljungar och blossar från huvuden nio
En pulserande rytm från ljusspelets brio


Skuggor ila under glöden
Bländade av skenets färd
Beskådare av levnadsöden
Flamma över hem och härd
Lågor hugger ned mot marken
Ormlik skepnad i skyn är stadd
Nu glänser frost om furobarken
Mot stammar skenet satt sin gadd


Över nordriket målas den trolska skimär
Den glittriga dimrök är dess konstnär