Vintersorg

Svältvinter

Den birfilande snöstorm vid herkuliska uren
Över iskrönt gränsrygg i ursprungsmakt
Från bergryggens skulderblad hörs näverluren
De klagande toner i svältande trakt

Med hungerns sorgevagnar som släpande ok
Utmärglade, hålögda, med bukar som rämnar
Nybyggaröden insvepta i vinterns dok
Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar


Vävtätt är snöfallet som ger en mat belysning
Kylan förkunnar sin härskarrätt
Nu födan har sinat, allt känns som en feberrysning
Det gnager i själen hos fjällbygdens ätt


Livslågan falnar för omätlig nöd
"Ett kungarike, för kött och bröd"
Från korpboning höres hånskratten
Så sakteligen närmar sig polarnatten


Och fjällskred avlas vid topparnas fästen
En dundrande härsmakt i rasande färd
Byns undergång, och lavinen är själva offerprästen
Och drivornas fängsel dess altarhärd


Med hungerns sorgevagnar som släpande ok
Utmärglade, hålögda, med bukar som rämnar
Nybyggaröden insvepta i vinterns dok
Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar


Frosttronade de domnar
Till griftlig stillhet de somnar