Vintersorg

Norrskensdrömmar

Ljusdimmor av andlig lust
Smyckar minnets gråa värld
Vintergatans kungadömme
Skimrar över riket
Där frostdrakar vakar dess gräns

Norrskenskronar prålar över stjärnhimlen
Ännu en gång att svepa mig i drömmen
Som andlöst flödar genom tystnad
En nattportal så öppnar sitt innersta väsen
En förtrollad värld av urskog och bergskedjor


Vindburen av skyggors hamn
Mot arktiskt land, mot vintrig kust
Längs bäckars stråk, mot högan ås
Beglittrad av ulvermånen
Dess sorgfyllda tronande kraft


Mystikens dunkla sköte innehöljer
den tjusande syn
Som fången evigt hållits för längtande jordeliv
Hör! Vintergatans furstar
som ålderdomskylan red
Oss kalla ifrån galaxiska torn


Där månsalar ligger sällsamma och skådar
Över den djupblå rymd


Stjärngestalter stormar fram
Dess eldspel väver nordanbloss
I granskogsskygd jag slumrar tryggt
Under nebulosors strålar
Som förseglar drömmarnas port